Från roman till notis

Tänker ofta att jag borde skriva en bok och att det borde ha skett nu under föräldraledigheten. Jag vet flera stycken som har skrivit sina debutromaner under just den perioden. Men än så länge har jag skrivit noll tecken. I stället har jag lagt den tiden på att då och då hinna duscha. En gång sminkade jag mig också. Ungefär så.

Hur gjorde alla andra skickliga föräldralediga författare? Sövde ner sina spädbarn med några droppar theralen i flaskan med ersättning, så de sov i sju timmar på eftermiddagarna? I så fall har jag åtminstone ett hyfsat bra artikeluppslag till när jag kommer tillbaka från föräldraledigheten: ”Vi gjorde författarsuccé men drogade våra barn”.

Nja, jag gissar helt enkelt att det finns folk som är mer effektiva trots svår sömnbrist och hormonpåslag. Själv får jag fortsätta att klappa mig på axeln när jag lyckas komma ut på exkursioner på östra Södermalm (läs: gå till affären och gunga barnet lite på vägen eller äta en lunch på restaurang).

Men jag tänker att jag kanske skulle hinna skriva en novell? Så ifrågasätter jag poängen i det. Vem läser ens noveller nuförtiden förutom det goa prenumerationsgänget som får hem Året runt och Allers i brevlådan (alltid fantastiska noveller som slutar med att någon dumpar en kropp i en ravin)?

Så landar jag till slut i att jag kanske kan få ihop en notis?

En notis är mer än ingen notis. Då har man presterat något under sin föräldraledighet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *