Kurt Cobain-effekten

I dag har jag tänkt mycket på Nirvana eftersom ”Kurt Cobain: Montage of Heck” släpptes i Sverige. Allt från att Frances Bean bara var ett när han dog och att hon nu är vuxen och han är för evigt 27 år, till insikten att Ossian inte kommer att ha någon relation till Nirvana alls. Inte för att jag var något stort Nirvana-fan – under tidsperioden innan hans död lyssnade jag mest på indie och The Cure, medan Nirvana låg på en andraplats. Men jag minns fortfarande hur jag stod på Citygross i Hyllinge (mataffären hette något annat då) på min 16-årsdag och såg löpen framme vid kassorna som basunerade ut hans död. Jag fällde någon tår vid lösgodishyllan och minns så tydligt att jag inte kunde ta in det, för det kunde ju inte vara sant.

Men det var det.

I morgon ska jag spela MTV Unplugged-skivan för min unge. Den är lättlyssnad även för någon som är sju månader, tänker jag. Åh, vad jag hoppas att han kommer att bli lillgammal och vetgirig och vilja förstå samband mellan musikhistoria, mode, nutid, dåtid och influenser. Jag kan ta om han får ett kasst betyg i matte, men inte om han står på Globen och lyssnar på Alesso och tycker att det är intressant.

Eller det är väl bara att tugga i sig, förmodar jag.

Har hela dagen känt en brinnande längtan efter att ta på mig trasiga jeansshorts, linne, en knuten rutig skjorta i midjan, Dr. Marten´s och hatt.

Kör på det i morgon.

*mammakläder*

Superlite grunge på den här lilla ungen.

Superlite grunge på den här lilla ungen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *