Superbäst ålder

Just nu är det så himla bäst, för Ossian har blivit så stor så han helt plötsligt är någon slags människa. Här har man harvat på i ett halvår med nåt litet kryp som bara behöver omvårdnad och som har bländat av ett och annat leende. Men nu, exakt mellan sex och sju månader, har han äntligen börjat bli en person. Och med person menar jag inte en intressant vuxen som drar snabba referenser och kan en del om Jean-Paul Sartre, men åtminstone någon som interagerar.

Nuförtiden väcker han mig vid niotiden på morgonen genom att ge mig en rak höger i ansiktet och skrattar gott när jag öppnar ögonen i ren fasa. Det är kul och tyder på någon form av beslutsamhet i alla fall.

Han äter olika saker som deppig burkmat, gröt, hummus och nyligen majskrokar (tänkte detta i en millisekund: ”gud vad dyra de var, kan han inte få ostbågar direkt?”).

(Råkade ge honom en premiär-majskrok direkt efter köpet på Coop, när han satt i vagnen och gladdes då över hans positiva reaktion. När jag kom hem läste jag någon text om mat och bebisar och förstod att det tydligen var förenat med livsfara att ge barnet mat i vagnen, för att de kan sätta i halsen och dö. Kände mig superskicklig efter det. Hur ska man kunna allt om barn utan en universitetsutbildning? Det kan ju vara så att jag saknar sunt förnuft också).

Skärmavbild 2015-04-11 kl. 23.25.41

Jag har släpat med honom på några fler gungexkursioner också. Han ÄR ju för liten och jag står med andan i halsen med tanke på att han genom en liten rörelse kan slinka igenom de här hålen på sidorna. Gav upp gungflytet lördag eftermiddag, när jag såg gungkön på Nytorget när det äntligen var fint väder och lite varmt. Det var som Kiviks marknad fast med vuxna i hippa skägg och Beyond Retro-kläder. Vi drog i stället hem och spelade gitarr.

Skärmavbild 2015-04-11 kl. 23.26.04

Är så glad att mitt barn är svintjockt. Det ger nämligen ett lugn de dagar han inte är så matsugen (vilket är rätt sällan). Jag slipper oro kring att ha en tanig liten sak som dessutom vägrar äta. Nu är det bara: ”nähä, du vill inte ha nån lax med potatis och ärter, skit i det då så går vi vidare med livet för du LÄR överleva”).

Skärmavbild 2015-04-11 kl. 23.26.15

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *