Hela lördagkvällen i bilder

Lördag kväll dedikerades åt Debasers uteservering. Jag och Niklas åt middag.S6302126.JPGS6302127.JPG

Jag åt chiliburgare med aioli och Niklas åt biff med rödvinssås.S6302128.JPGS6302129.JPG

Mums, mums. Efter maten gav vi oss på Strawberry daiquiris.S6302131.JPG

S6302133.JPG

Det var mycket gott. Efter ett tag dök även Anna och Frida upp. S6302137.JPGS6302134.JPG

Anna fångad i ett ögonblick då hon grälade på Niklas för att han gjorde löjliga miner på alla foton.

Sedan lämnade vi festflickorna på Debaser och promenerade hem via Klevgränd, Mäster Mikaels gata (som jag i princip helt missat trots att den ligger i min stadsdel – kanske finaste gatstumpen i hela stan) och Nytorgsgatan. En härlig kväll helt enkelt.

Firar tre år med samma kille (obs! rekord)

Den här soliga dagen har jag tillbringat på stranden – eller snarare i närheten av Källtorpssjön. Vi valde sjö då det blir snabbare varmt i vattnet där. 21 grader stod det på en skylt. 12 grader skulle jag tippa på. Men sedan råkar jag vara Sveriges största badkruka och fryser ofta i bukten i Medelhavet i vår spanska by där det inte sällan blir 28 grader i vattnet. Med andra ord hoppade jag badandet och ägnade mig åt snicksnackande på handduk med båda mina systrar och söta Karin. Nu ska jag kasta mig in i duschen och sedan käka middag på Debaser (jag och min kille firar tre år och tänkte att det passade bra att slänga i oss Debaserburgare på samma ställe som vi faktiskt träffades – den historien finns för övrigt att läsa här).

(Här skulle ha varit några foton från dagen men jag glömde kameran. Lika bra det – skulle ändå ha vägrat lägga ut bikinifoton på en satans blogg)

Hela min fredagkväll i bilder

Fredag kväll var en mycket härlig sådan. Jag och mina systrar hade bestämt oss för en systerkväll och började kvällen hemma hos mig med citrusdrinkar och provolone/parmesan/rödlök/färsk oregano-quesadillas. Sedan promenerade vi längs Östgötagatan, Skånegatan och Renstiernas gatan tills vi nådde Åsögatan där vi åt på mycket trevliga Cibo.S6302103.JPGS6302105.JPG

Jag och Mia åt pasta vongole och Anna tog tagliatelle med kalvfilé, tryffel och sparris. Det var som ni antagligen kan tänka er – himmelskt!S6302106.JPG

Mia och Anna åt med god aptit.S6302110.JPG

Jag körde en stil som skulle kunna kallas ”satans ballerina”.S6302113.JPG

Efter maten gick vi till Debasers uteservering. Den var fullständigt proppfull. Inte konstigt när hela juni gick i regnets tecken, denna helgen består av trettio grader och sol och de flesta har fått lön på kontot.S6302116.JPGS6302124.JPG

Jag har sedan tonåren trott att Pimm’s bara dracks i mer belevade kretsar men vart man än vände sig på Debaser drack varenda poplugg en kanna Pimm’s med traditionella tillbehör som gurka och mynta. 250 spänn tog dem för det. Inte Royal Ascot-stämning på det direkt.S6302123.JPGS6302125.JPG

Sedan satt vi på uteserveringen och babblade bort någon timme. Efter det promenerade jag hem genom ett smockfullt sommarstockholm.

Varsin huvudbonad

Ni kanske undrar varför jag publicerar en massa foton. Saken var den att jag bläddrade igenom mitt Facebook-album som bestod av väldigt många konstiga foton och plockade ur några på måfå. Det här är jag och min syster Mia som iklädda varsin huvudbonad firar juldag i Helsingborg för kanske ett och ett halvt år sedan.

miamalinhårband.jpg

Vilken karriär jag borde satsa på

De här personlighetstesterna som går runt absolut hela bloggsverige just nu stämmer ganska väl skulle jag vilja påstå. Jag tycker att testet plockade upp åtminstone delar av den jag är (eller snarare EXAKT precis den jag är). Detta är vad som sägs om min personlighetstyp:

Entusiastiska, kreativa och idealistiska. Kan göra nästan allt som intresserar dem. Socialt begåvade. Måste leva sitt liv i enlighet med sina värderingar. Entusiastiska inför nya idéer, men blir uttråkade av detaljer. Flexibla och öppna för argument. Många och varierade talanger och fritidsintressen.

Och dessa karriärer skulle passa mig:

Skådespelare, journalister, skribenter, musiker, konstnärer, konsulter, psykologer, entreprenörer, lärare, personalvetare, politiker, diplomater, TV-reportrar, marknadsförare, forskare, säljare, artister, präster, PR-ansvariga, sociologer, socialarbetare

När man till och med sätter rapsekvensen

När man åker bil i en och en halv timme och den enda radiokanalen som fungerar skapligt är Lugna favoriter så kan man komma till intressanta insikter. Jag kan uppenbarligen varenda låt de spelar. Hela texten. Ge mig Heal the World med Michael Jackson! Kör Against all odds med Phil Collins – Bailamos med Enrique Iglesias – Slipping through my fingers med Abba – Buffalo Soldier med Bob Marley. Till och med rapsekvensen i Shaggys Angel satte jag. Det är ett under att jag överhuvudtaget kan något annat. Hjärnutrymmet borde vara fullt av skitlåtar, menar jag.

Min brottsliga bana i Spanien

Jag tänker på det här med mygg som man gärna gör när solen går ner vid sjön, bredvid en skog. Mygg känns sällan så aktuellt som då. Förutom i vår by i Spanien som ligger precis vid Ebroflodens delta vilket inte bara innebär konstigt ökenliknande landskap mitt i Medelhavet utan också myggor lika stora som småhelikoptrar. Första sommaren vi var där och jag och min syrra var pyttesmå trodde våra föräldrar att vi hade fått vattkoppor och gick till doktorn. Han skrattade och förklarade att de 73 utslag jag hade och de 56 som Mini-Anna var täckt av i själva verket var myggbett. Sedan tipsade han om de mest miljöfarliga men effektiva myggmedlen som existerade.

Ett knep som många restauranger med uteservering använder sig av i den spanska byn är en stor kruka full av planterad basilika. Det ska tydligen hålla myggen borta. Själv drar jag alltid handen i krukan och river av så mycket jag kan till nästa dags pastalunch då Spanien inte direkt är landet med bra utbud av italienska örtkryddor. Här nedan ser ni exempelvis mig i somras när jag vid fyratiden på morgonen tar en paus från dansen och snattar rosmarin i uteställets dekorativa rabatt. Det smakade bra till potatisen dagen efter.

rosmarin.jpg

När man irriterar sig på precis alla medmänniskor

De senaste dagarna har jag känt mig så överdrivet irriterad på medmänniskor. Inte på folk jag känner utan på alla andra. Ni vet de som går långsamt före en på trottoaren, tre personer i bredd när man själv har bråttom. Eller pensionärerna på Ica som betalar hela veckoinköpen (fiskgratäng med dill, rullsylta (finns det något som heter så?), en citron, kokt medvurst och Bullens pilsnerkorv på burk) med småslantar och långsamt, likt sengångare, lägger i femtioöring efter femtioöring i de där kontantmaskinerna i kassan. Eller de två mammorna med varsin barnvagn som låste in mig i ett hörn på Twilfit genom att bilda Bugaboo- och gravidkilos-mur så jag inte kom ut från tränings-bh-hyllan. Inte ens när jag hade sagt ”ursäkta” tre gånger. Eller de svajiga heroinisterna som blockerar Ringens utgång för att ”Sonny” just raglade förbi och de måste hälsa. Lika långsamt som pensionärerna men en aning ryckigare.

Med stor sannolikhet är det jag själv som är problemet. Att störa sig osunt mycket på folk runt omkring brukar vara ett mycket tydligt tecken på att man är stressad och behöver lugna ner sig lite. Därför är det extra skönt att jag drar till skogen ikväll. Efter sommarmiddag hos min killes familj hoppar vi i bilen och kör en dryg timme tills vi kommer till sjö, skog, 1600-talstorp, en tomt som är lika stor som mitt kvarter och tystnad. Ungefär precis vad jag behöver nu.