De osorterade tankarnas vandring

Jag hetsar omkring. Eller det gör jag egentligen inte. Jag sitter still för det mesta och hetsar omkring i hjärnan. Försöker få en massa jobb gjort och ett barn till och från förskola. Samla in smutsiga kläder och transportera hem. Ge barn mat. Skriva saker. Plocka upp leksaker från golvet. Eller strunta i att plocka upp och upptäcka sig själv i nattmörkret glidandes över hallgolvet på en pytteliten lastbil. Gå på studenter och inse att det inte är ens egna vänner som sjunger om sin lyckliga dag, utan att man tillhör generationen ovanför. Hur hände det? Smörjer på mild kortisonkräm på röda utslag. Lagar middag. Ser ”Game of thrones” och förbannar att ens partner vägrar ta i serien alls. Försöker sälja in den, men råkade nämna ordet ”drake” och såg chansen försvinna. Vill ju samtala om den med någon som är vettig men den vettiga människan vill inte se. Och min svåger som annars är min sparringpartner är på de sju haven i fem veckor. Läser internet i stället. Ser att det ska bli 18 grader och ösregn varje dag vi är i Paris, inklusive dagen vi ska gifta oss. Bytte brudklänning till en kort. Kändes rimligare. Men den som pratade om tur och lycka med regn i brudkronan är inte direkt någon som använder flytande eyeliner. Kokar av ilska över att tänka om en sminkning som har fungerat i 20 års tid, men aldrig i regn. Usch, har så mycket att ordna innan vi åker i väg. Tänk om man skulle börja med skrikterapi i Vita bergen? Tända rökelser och stå och gallskrika i panik en halvtimme när folk går förbi och rastar hundar. Något kvinnogäng i rutiga tunikor som har picknick ”innan semestern” med en låda rosé och färdiggrillad kyckling med Icas blandsallad som sitter arton meter bort och börjar hyssja. Får väl skrika inombords och bara beta av listan. Och sedan skaffa en vattenfast eyeliner och bara rycka på axlarna av regnet. En vit regnrock? Finns det ens att köpa? Jättekonstig att gå runt i det. Borde jag köpa en blomma att ha i handen? Har googlat ”acheter fleurs saint germain-des-prés”. Kom på nu att jag måste köpa vita underkläder. Det har jag inte haft sedan studenten, ty bär endast svarta kläder. Jaja, klamrar mig fast vid detta livets klätterställning och fortsätter ta mig uppåt. Det blir bra. 

Älskar ”Född 2010”

Jag är sedan någon månad så himla besatt av SVT-serien ”Född 2010”. Jag följer den lågintensivt. Ser ett avsnitt här och där och sedan lägger jag osunt mycket tid på att tänka på den. Ja, herregud vad jag älskar den här underbara mamman Annika i Ekedalen vars dotter fick barn när hon var 17 år. Hon är en sådan svensk liten hjältinna som handlar, fejar, styr upp sina barn och tar hand om sitt barnbarn. Allt med ett ödmjukt och varmt sinne. Hon är kanske Sveriges finaste människa. Jag önskar henne sådan enorm lycka i livet och funderar på det varje sömnlös natt.

Jag är också djupt fascinerad av mamma Maria som lever i Lund med sin bångstyriga, härliga partner Edit. Denna Maria är så lugn och trygg så hon har blivit min nya idol. Jag vill också hantera min partners knäppisgrejer med samma empati som hon gör. (Det gör jag aldrig). (Någonsin). Tänk om jag kunde ta in en tiondel av hennes trygghet och självklarhet. Vilken partner och mamma jag skulle bli!

En gång frågade min kille mig om jag hade ställt upp i det programmet om jag hade fått frågan. Förutom det självklara att mitt barn föddes 2014, så kände jag verkligen nej. Då hade ändå min kille (som verkligen inte hade velat vara med) försökt sälja in att det vore fint att få den dokumentationen av sitt barns uppväxt. Men nej. Det är en sak att prata om något jobbmässigt. Det är däremot en enorm eloge till de som orkar ställa upp i sitt kaosiga hem i den fula vardagen.

Jag har verkligen inte nerverna för det.