Återkomsten

Det blev en lång bloggpaus.

Men livet kom emellan.

När man har tagit hand om ett barn i ett år och skulle behöva vila ut i ett kuddrum några veckor, skulle man i stället börja jobba. Avverkade 150 % jobb i några månader samtidigt som renovering och flytt pågick. Det rekommenderar jag ingen.

Sedan (katastrofal) inskolning och ungefär 10 barnsjukdomar i stafett, vilket ledde till dåliga sömnnätter och ren och skär utmattning.

(Det är här man drömmer om att råka bryta ett ben så man får blir inlagd på ett sjukhus eftersom det kan jämföras med ett spa).

Vill åka tillbaka i tiden och skälla ut mitt gamla jag som kunde gnälla på stress och trötthet innan barn. Skämtade jag? Vad gjorde jag ens? Åt långa middagar, jobbade, tittade på dokumentärer och serier, lyssnade på låtar och gick ut? Det låter som en semester.

Så kommer de här första starka strålarna av vår och man börjar långsamt känna – nej, inte hopp för det är ett för starkt ord i denna tillvaro – men viss tillförsikt. Det kanske blir lättare?

(Förutom när strålarna tränger in i sovrummet vid 06.15 och det är dags att stiga upp).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *