Ändå en genomhärlig människa

Gud, vad min kille verkar hemsk i förra inlägget. Han må vara en av de rörigaste personer jag har träffat i mitt liv, men han är ju också underbart såklart.

I måndags drog han ut mig på dejt till exempel. Men jag får inte kalla det ”dejt” för det är ett så deppigt uttryck tycker han. Vad ska man säga då? Jag säger givetvis dejt, dejt, dejt hela tiden för att irritera honom. ”Åh, vad härligt att vi har den här dejten”. ”Så mysigt att du tar ut mig på dejt”. I all oändlighet.

Vi åt i alla fall på stället vi ungefär alltid går på – Nytorget 6 – och sedan tog vi en öl på stället vi verkligen alltid hamnar på – Harvest Home. Det var genomglatt och jag hade hotpants och jättehöga, klumpiga klackskor och vi gick hem längs Renstiernas gata i sommarkvällen och slank inom det nyöppnade lilla stället i Lilla Blecktornsparken en snabbis innan vi kom hem.

Vi hade farmor här som passade lilla Ossian och jag kom på mig själv att avundas stockholmare som har alla föräldrar i stan som kan rycka in och ta ett bebispass lite då och då. Här krävs det lite mer Skåne-logistik.

Men desto härligare när det väl sker.

Men for the record: min kille må vara slarvig på vissa plan, men han är genomhärlig på de flesta.

(Känner mig tvungen att kompensera efter att jag gjorde av med tanklocket efter förra inlägget…)

Skärmavbild 2015-06-24 kl. 21.44.49

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *