Snövit och Bob Dylan

Sitter och väntar på att min unge ska vakna. Under tiden tittar jag ut genom köksfönstret och ser ett par små kaniner, ett gäng småfåglar och ett knippe ekorrar tumla omkring i grönskan. Tillvaron känns exakt tre påklädda möss ifrån att de ringer på dörren och börjar sy en 90-talsinspirerad klänning som man kan ha på Trädgården i helgen.

Förutom att jag inte ska dit och att jag inte är en modern version av Snövit.

Annars har Ossian lärt sig att säga mamma. Det gjorde han tiotusen gånger i går samtidigt som han pekade med sin tjocka arm mot ett klistermärke med Bob Dylan. Förstår att det bör vara ett tecken på att jag måste göra något åt mitt hår här, men alla framsteg får man ju applådera.

Ossian hatar inte direkt att gunga på Nytorget.

Ossian hatar inte direkt att gunga på Nytorget.

UPPDATERING: Blandade visst ihop Snövit med Askungen. Det blir så av sömnbrist. Blandade just ihop Almedalen med det här ”Ullared” som sänds på tv. Och frukost med lunch. Åt en uppvärmd Carbonara till frukost nämligen. Så glamourös hjärna för tillfället.

Sökes: indielekplats

Det är något med sommaren som får en att förlora sin identitet på allvar. Om allt hade varit som vanligt, hade jag lyssnat på Little Jinders ”Sommarnatt” och Håkan Hellströmskt, så att säga, ramlat den dåliga gatan fram. Det hade varit uteserveringar och platåskor och bara ben och nån stor väska som man hade släpat runt på genom tunnelbanor och i taxibilar.

Nu är det verkligen inte så. I bästa fall är det Teletubbies och en lekpark. Det går väl an. Men det är ju en identitet som inte ens påminner om den jag var. Det är något jag gör för att göra min gulliga och fina unge så glad det bara går.

Just nu söker jag febrilt efter formeln som gör att man kan fortsätta känna sig som sig själv trots att man har ett barn. Jag vet att det finns indie-körer och en gång i tiden fanns det indie-gympa (dock är gympa ej så indie för mig), men finns det indie-lekparker där man pratar musik och gungar ett barn samtidigt?

I så fall vill jag ha adressen dit, tack.

Söker indievän till min mamma.

Söker indievän till min mamma.

Ändå en genomhärlig människa

Gud, vad min kille verkar hemsk i förra inlägget. Han må vara en av de rörigaste personer jag har träffat i mitt liv, men han är ju också underbart såklart.

I måndags drog han ut mig på dejt till exempel. Men jag får inte kalla det ”dejt” för det är ett så deppigt uttryck tycker han. Vad ska man säga då? Jag säger givetvis dejt, dejt, dejt hela tiden för att irritera honom. ”Åh, vad härligt att vi har den här dejten”. ”Så mysigt att du tar ut mig på dejt”. I all oändlighet.

Vi åt i alla fall på stället vi ungefär alltid går på – Nytorget 6 – och sedan tog vi en öl på stället vi verkligen alltid hamnar på – Harvest Home. Det var genomglatt och jag hade hotpants och jättehöga, klumpiga klackskor och vi gick hem längs Renstiernas gata i sommarkvällen och slank inom det nyöppnade lilla stället i Lilla Blecktornsparken en snabbis innan vi kom hem.

Vi hade farmor här som passade lilla Ossian och jag kom på mig själv att avundas stockholmare som har alla föräldrar i stan som kan rycka in och ta ett bebispass lite då och då. Här krävs det lite mer Skåne-logistik.

Men desto härligare när det väl sker.

Men for the record: min kille må vara slarvig på vissa plan, men han är genomhärlig på de flesta.

(Känner mig tvungen att kompensera efter att jag gjorde av med tanklocket efter förra inlägget…)

Skärmavbild 2015-06-24 kl. 21.44.49

När det var nära att ta slut

Det var så nära att jag gjorde slut med barnets far i dag.

Han har nämligen någon slags grej kring att köra bilen tills tanken i princip är heltom. Det stör mig något enormt. Veckan innan Ossian föddes drog han ut på tankningen tills jag tappade det och åkte och tankade mitt i natten för femhundra kronor. Jag tänkte att, om han nu hade haft ett konsekvenstänk, så skulle han inte uppskatta att förlösa ett barn mitt på centralbron på grund av soppatorsk.

Precis innan midsommar så kör han slut på hela tanken. Han står parkerad vid vårt hus och där är det städgata under helgen då vi ska åka bort. Lyckligtvis kunde han tydligen ”rulla ner på Katarina Bangata utan bensin” och ställa sig där för att slippa böter. Men så är det städgata där i natt. Och han jobbade över. Och jag tappade besinningen för jag orkade inte vänta ut det som måste ske.

Därför gick jag ner i källaren, letade fram en bensindunk, gick till busshållplatsen och väntade 20 minuter (!!) i ösregn på en buss till Slussen. Därefter traskade jag in på OKQ8 i en lång svepande svart rock och ställde mig utan bil och började tanka min bensindunk, som någon förvirrad, överårig indie-människa som köper drivmedel utan fordon. Skrek inombords av ilska.

När jag sedan står i ösregnet igen, väntar på en ny buss och får gå på i rusningstrafik med en stinkande, tung dunk bensin och alla glor på mig, kliade det i fingrarna att ringa upp och bara snabbt göra slut på relationen.

Men nej, i stället får jag promenera med min dunk från busshållplatsen, leta efter bilen på Katarina Bangata och tanka den helt manuellt, som någon idiot.

Svimmade i princip av ilska.

Om den där bensintanken går under 50 kilometer någonsin igen så är det jag som ringer en flyttfirma och delar upp porslinet.

Min killes kommentar: ”Åh, herreguuuuud vad jag hade velat se dig göra allt detta” (Obs! Skrattandes).

Han gör mig galen.

Han gör mig galen.

UPPDATERING: Jag fick just veta att jag var den som glömde skruva på tanklocket efter kalabaliken så nu är det helt borta och vi börjar närma oss 1-1 i klantighet. Bra med en jämställd relation etc..

Midsommar

Vi hade en härlig midsommarhelg på landet på Skånes ostkust tillsammans hos Ossians farmor och farfar. Lagom till själva midsommarafton anslöt även Ossians mormor och morfar så vi kan lugnt säga att det var fullt hus. Vi blev bortskämda med god mat, barnvakt och vin. Så himla härligt.

Min mamma bakade midsommartårtan.

Min mamma bakade midsommartårtan.

... som såg ut så här när man skar upp den!

… som såg ut så här när man skar upp den!

Sedan upptäckte vi att Ossian tydligen är en kopia av sin pappa (bilden ovan).  Haha, overkligt lika.

Sedan upptäckte vi att Ossian tydligen är en kopia av sin pappa (bilden ovan). Haha, overkligt lika.

Sommarbebis

Det har varit så somrigt och härligt här i stan och Ossian fick testa sin sommargarderob. Jag passade även på att montera bort åkpåsen ur vagnen eftersom det stod 26 grader på termometern. Tänkte att det var lagom där. Gav även mitt barn en första smakbit av gelato. Han älskade det och rös av kylan i magen. Antagligen ska man inte ge barn glass förrän de är större, men jag tänker inte vara rigid när det gäller sånt. All mat är härlig och vissa saker får man äta oftare än andra (jämför morötter med choklad som exempel). Jag tänker inte ladda vissa saker som mer åtråvärda för att de är förbjudna och så vidare.

Är helt blasé inför att hänga på uteservering.

Är helt blasé inför att hänga på uteservering.

Ossian har sin fina nya keps som han fick av mina briljanta kollegor Malin Roos och Anna Friberg.

Ossian har sin fina nya keps som han fick av mina briljanta kollegor Malin Roos och Anna Friberg.

Här är precis innan Ossian började beta klöver från marken. Rensade hans mun i tre timmar efteråt.

Här är precis innan Ossian började beta klöver från marken. Rensade hans mun i tre timmar efteråt.

Sömn = livsfara

Skärmavbild 2015-06-09 kl. 21.33.57

Den här marodören har lärt sig att åla sig ”fram” baklänges nu. Men det är inte nog. Nu har han också insett att han kan rulla sig framåt i sängen. Det är förenat med viss livsfara, eftersom jag hittade honom i dubbelsängen efter förmiddagsvilan på mage, precis vid sängkanten – redo att krypa, eller åtminstone rulla, rakt ut i tomma intet.

Återkommer när jag har byggt en härlig träbur som för tankarna till snickarglädje från förra sekelskiftet runt vår säng???

Vårkänslorna

Den här veckan har Ossian maxat vädret och varit och gungat – iklädd skor för första gången i sitt liv. Det blev en succé när han insåg hur stabilt han stod på marken så vi fick stå i hundra år på Bjurholmsplan efter det.

Skärmavbild 2015-06-06 kl. 13.22.35

När han hade stått klart, satte han sig och åt en imponerande mängd gräs. Är rädd att han inte har supersofistikerade smaklökar. Skulle väl lika gärna kunna servera honom nån burk hundmat och han skulle tugga och svälja det också. Suck. Jag som hade hoppats på att få ett barn med matlagningsintresse.

Skärmavbild 2015-06-06 kl. 13.22.50

Hans föräldrar är däremot matintresserade så vi passade på att gå ut och äta i torsdags. Jag hade bokat ett bord på hyllade och hajpade Woodstockholm för några veckor sedan och nu kom kvällen vi skulle äta där. Det var Dalí-tema och vi tog hela menyn. Åt fantastiska ostron, råbiff, buljong med pocherat ägg och märg, samt lammlägg och potatismos med kronärtskocka. Drack ett spännande vin till förrätterna, superekigt vitt som med ögonbindel hade kunnat passera som rött. Njöt varje sekund.

Skärmavbild 2015-06-06 kl. 16.21.46

Sedan promenerade vi genom hela Söder som var så bedövande vackert i kvällssol och klorofylltunga träd, tog en öl och gick hem och löste av min syrra Mia som var barnvakt. Var så uppåt av den här kvällen.

Skärmavbild 2015-06-06 kl. 13.22.10

Slöseri-bebis

Skärmavbild 2015-06-01 kl. 21.45.03

Man kan säga att mitt barn är slutstationen för de stackars gurkor som har vuxit och kämpat hela sina små liv, för att sedan förhoppningsvis få tillredas som chilipicklade sådana eller åtminstone i en halvtrist tzatziki, men som avslutar liven som avtuggade i en hakklapp.

Tycker så synd om dem :(