Kära dagbok

Skärmavbild 2014-11-21 kl. 11.10.45

Nu har han funnits i över nio veckor och saker börjar hända. Den senaste veckan (med undantaget i natt) så klarar han sig i sex timmar utan att äta på natten. Om han äter vid midnatt sker nästa matning vid klockan 06. Det innebär däremot inte att han sover så länge. Det kan ta en timme eller mer att få honom att komma till ro. Men ändå. Det är stor skillnad mot att amma varannan eller var tredje timme.

På dagen äter han ungefär var tredje timme, ibland oftare. Däremot har matningarna gått från någorlunda harmoniska (om man räknar in kaskadkräkningar och komatillstånd som harmoniskt, vill säga) till hysteriska skrikfester. Jag har ingen aning om vad det beror på. Jag har testat att mata oftare för att se om han kanske är för hungrig, men det hjälper inte. Det kanske får räknas in i slaskförklaringen ”en fas” som det mesta verkar vara när man har ett spädbarn.

Han väger över sju kilo och är himla stabil i nacken och då har jag inte ens levt upp till att tvinga honom till nackgymnastik flera gånger om dagen som man tydligen ska om man vill vara en duktig förälder.

Han är mer fokuserad och följer en med blicken när man rör sig i rummet och skrattar ofta högt och pratar med enbart vokaler.

Dessutom har han de senaste dagarna utvecklat långa, mörka ögonfransar så han påminner om en knubbig blunddocka. Vansinnigt gulligt.

Jag börjar fundera på om man ska lägga honom i egen säng. Som det känns nu, verkar det mest jobbigt för min del. Nu kan jag snabbt stoppa in en napp om han börjar gny på natten eller sträcka ut handen och klappa honom lite på huvudet och jag slipper gå upp varje gång han ska äta.

Lika lite som jag är sugen på att låta honom ligga och skrika i en egen säng just nu är jag på att ha en tre, fyra-åring som fortfarande sover i vår säng. Men han är som sagt nio veckor, så just nu kanske det inte är någon panik. Än så länge har han själv valt att inte äta lika ofta och jag försöker följa hans rytm. Jag tror inte så mycket på att tvinga fram saker i onödan och som läget är nu har ju det här kommit naturligt. Jag funderar nu på att låta honom börja sova i sin egen säng på dagen så han blir van vid den och sedan prova att lägga honom där på natten om ett litet tag och se hur det funkar.

Magen är fortfarande besvärlig, men sedan en vecka tillbaka försöker jag pumpa lite innan varje måltid (ej kul med panikhungrig bebis mitt i natten) och han mår lite bättre när det inte kommer så otroligt mycket mat på en gång.

(Ber om ursäkt för denna minnesanteckning som kanske egentligen hör hemma i ett word-dokument på min egen dator, men ska man blogga om spädbarn så blir det tydligen så här ändå).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *