6 veckor

Det är inte mycket man sover. Nu har det gått exakt sex veckor utan någon direkt vettig sömn och man har ju varit smartare. Jag minns inte ord längre. Hela tillvaron är som ett förstadium till alzheimers och oftast känner jag mig genomskinlig – som att jag inte längre är en människa med hud. Bara några lungor och nån lever som svävar fritt i höstregnet.

Det värsta är när han har ont i magen och jag inte kan trösta honom.

Som nu.

Han bara gråter och vad man än provar, så har det ingen som helst effekt.

Eftersom ens enda jobb nuförtiden är att ta hand om ett barn, så känner man ju att utvecklingssamtalet inte kommer att ge goda nyheter.

Men samtidigt är han fantastiskt enkel att ta hand om när han inte har ont i magen, så jag försöker fokusera på det.

Innan Ossian föddes, hade jag förberett mig mentalt på att det kommer att bli några månader av helvete. Då räknar jag inte in glädjen i att han finns, utan hur jag kommer att må utan sömn och med den enorma omställning som det faktiskt är att vara nyförlöst och plötslig få ett barn som man ska amma. Jag har extremt låga krav på mig själv. Jag hade lovat mig själv att inte ha som mål att gå ut och göra något varje dag eller tro att jag kan sitta och fika hela veckorna. Om jag ens duschar, är det en bra dag. Så resonerade jag.

Det är jag tacksam för nu.

Det är faktiskt det som gör att det fungerar ändå. Jag utropade åtminstone tre månaders undantagstillstånd och allt utanför det, är bara en glad bonus. Då blir de lätta dagarna jättehärliga och de svårare dagarna precis som jag hade föreställt mig.

Man ska alltså inte underskatta viss cynism om man vill behålla någon form av mental hälsa (även om den vacklar vissa dagar).

För att underhålla mig själv i min ensamhet, klär jag i stället på honom roliga kläder och tar en massa bilder. Så inser man att man blev personen som spammar sitt Facebook-flöde och Instagram med bebisbilder.

Jag ser det dock som en livlina – en konkret uppgift som jag kan ägna mig åt i väntan på att sömnen blir bättre och livet börjar återvända.

Dessutom är Ossian mitt gulligaste fotoobjekt.

Skärmavbild 2014-10-27 kl. 14.19.05Skärmavbild 2014-10-27 kl. 14.19.17Skärmavbild 2014-10-27 kl. 14.19.40Skärmavbild 2014-10-27 kl. 14.19.29

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *