Bebisen och fågeln

Från att ha varit en väldigt lättskött bebis, blev förra veckan betydligt mer problematisk för den här lille Ossian. Han fick mer och mer ont i magen för varje dag som gick och blev svårare och svårare att trösta. I fredags kulminerade allt och han gallskrek på ett sätt som han aldrig har gjort under sitt korta liv. Det pågick timme efter timme och det var helt omöjligt att trösta honom. När fem timmar hade gått började jag i princip gråta lika mycket som honom i ren desperation.

Det var då livet kryddades med lite extra drama.

Plötsligt, när jag sitter i vardagsrummet med gallskrikande bebis i soffan, kommer en talgoxe inflygandes, som att det skulle vara normalt. Den satte sig på en högtalare bland alla Bob Dylan-vinyler och stirrade. Sedan tog den sats och flög in i sovrummet och därefter började flyga med full kraft mot vardagsrumsfönstret och studsade hårt mot den stängda rutan – om och om igen. Jag bara ropade till ingen: ”detta händer inte”.

Men det gjorde det.

Så till slut får jag, hulkandes, mota ut en panikslagen fågel genom fönstret (det var inte enkelt) och samtidigt försöka trösta en hysterisk bebis.

Sedan skickade jag ett sms till barnets pappa att han skulle köpa Minifom-droppar för magen och komma hem nu.

Ej nöjd person.

Ej nöjd person.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *