En månad

I dag fyller denna lilla sak en hel månad.

Det är kanske nu man ska skriva att det känns som att han alltid har funnits här. Men det stämmer ju inte. Det känns som att han föddes i förrgår och att tiden har stått still sedan dess. Jag förstår inte var månaden tog vägen.

Men eftersom jag inte kan ta in det rent känslomässigt så går det att vara lite mer rationell och titta på själva barnet. Från att ha tappat mer än tio procent av sin födelsevikt så har han nu lagt på sig ordentligt. Jag orkar inte bära runt på honom särskilt länge och i eftermiddag ska vi till BVC och väga in honom. Jag gissar på närmare fem kilo.

Hans små kläder som hängde som färggranna sopsäckar runt den lilla kroppen för ett par veckor sedan, sitter nu lika tajt som att han är en gitarrist i ett glamrockband från 70-talet.

Hans kinder påminner om en mätt bankdirektör i en gammal pilsnerfilm.

Än så länge är han en ganska tystlåten bebis. När han gråter så är det direkt kopplat till något som hunger eller magknip. Däremot sover han inte på nätterna, utan ligger och fäktar med armarna och låter som en knarrig liten dörr.

På sistone har han börjat fästa blicken om man pratar med honom.

Man kan sammanfatta det som att han är rakt igenom perfekt.

Ossian tittar på när föräldrarna äter Heston Blumenthals tagliata.

Ossian tittar på när föräldrarna äter Heston Blumenthals tagliata.

Här är han inte beredd på paparazziattacken.

Här är han inte beredd på paparazziattacken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *