Examensprovet

Nu inleds en ny era. Det är nämligen så att de här fyra veckorna som vi båda har varit hemma med Ossian är över. Hans pappa har börjat jobba och nu ska vi klara oss själva.

Vilken mjukstart det ändå var att vara två. Fram tills i dag hade jag inte upplevt de här problemen kring att gå och duscha eller laga lunch. Vi har ju bara kunnat lämna över honom till varandra så har det problemet varit löst. Nu är det andra tider.

Nog för att mitt smink har torkat ihop eftersom det inte har använts på flera veckor, men jag har i alla fall kunnat tvätta håret. Den tiden verkar vara över.

Och nu kommer vi till det svåra. Jag har fortfarande inte vågat ta ut vagnen själv för det är rätt tungt att släpa den nedför en halvtrappa med operationsärr. Nu ska jag lära mig det också.

Jag har väl aldrig känt mig mindre kompetent inför något jobb jag har haft i hela mitt liv. Den där terminen av barnkunskap i nian var ju värdelös. (Jag minns en person som skrev ett betygsgrundande arbete där källan var ”En ding ding värld” om barn som föddes med tre huvuden och fick femma).

Jag inser nu att jag hade behövt ta någon fil kand i barnskötsel från universitetet, men det har jag aldrig hittat i någon kurskatalog. (Och då kan man ändå läsa Harry Potter-vetenskap och grundkurs i Bob Dylan).

Faktum kvarstår. Det är vi två nu, lillen. Jag ber om ursäkt på förhand.

Ossian övar på blue steel till framtida selfies.

Ossian övar på blue steel till framtida selfies.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *