Tidsresan

Precis som ungefär 20 000 andra personer i min ålder fick jag ett mystiskt brev skickat till mig i veckan. Det var nämligen från mig själv när jag var 16 år och skrevs i augusti 1994. Sedan har det legat arkiverat på postmuseum i 20 år och nu kom det helt plötsligt fram till mig igen. Själv hade jag helt glömt bort att jag ens hade skrivit det. Jag har alltid trott att jag var rätt vettig när jag var 16 år, men det blev väldigt tydligt att jag fortfarande var ett barn som kämpade på med något identitetssökeri. Jag hade just slutat nian på en deppig skola på skånska landsbygden där jag var någon outsider i ”konstiga kläder” och några dagar tidigare börjat på gymnasiet inne stan där alla var som jag:

Skärmavbild 2014-10-12 kl. 13.41.46

”Det var rätt dyrt, för att vara på UFF menar jag”.

Okej.

Skärmavbild 2014-10-12 kl. 13.42.06

Med ”idiotåsikter” syftar jag på nynazismen som hade en högkonjunktur på min gamla högstadieskola och många sidor av brevet gick åt att förklara hur mycket jag hatade det.

(Något orimligt är att jag lade två sidor på att i detalj beskriva hur man skulle klä sig för att verkligen vara indie. Som en slags rigid guide som jag skulle ha nytta av 2014?)

Skärmavbild 2014-10-12 kl. 13.42.30

Jag ville så gärna vara mer hippie än vad jag egentligen är och försökte väl manifestera det genom att skriva ”ta ett jobb när jag behöver pengar” och verka lite skön, samtidigt som jag hela tiden försökte prestera högsta betyg i exakt allt utom idrott (ej indie). Normalt att ljuga för sig själv i ett brev?

”Jag ska fråga mina barn om det märks att jag hade 5:a i hemkunskap i 9:an”.

*frågar*

*får inget svar från treveckors-bebis*

Jag inser också hur glad jag hade blivit om jag visste att en av mina favoritposters på Robert Smith (jag hade 56 stycken) är inramad nu och jag har haft den på väggen i mitt hem på sistone:

Skärmavbild 2014-10-12 kl. 13.42.49

Sedan lade jag i lite urklipp i kuvertet från mina musiktidningar. Till exempel exakt vilka skor jag och min syster hade:

Skärmavbild 2014-10-12 kl. 13.40.50

Jag skickade också med någon recension som kändes väldigt relevant just då:

Skärmavbild 2014-10-12 kl. 13.41.03

Sedan blev jag väldigt glad över att hitta en artikel från tidningen Slitz (när den fortfarande var en musiktidning) med The Cardigans. Jag har verkligen letat efter just den i flera år bland mina gamla tidningar, men inte förstått vart den har tagit vägen. Nu fick jag äntligen svar på det. Anledningen till varför just denna artikel har etsat sig fast, beror på att jag kände en sådan frihetskänsla när jag läste om hur The Cardigans hade flyttat till Malmö, drack Sol-öl och delade lägenhet. Jag tänkte att en dag ska jag också leva ett sådant liv. Jag drömde också om att vara personen som skrev den typen av artiklar. (Det blev jag). (Sedan var artikeln verkligen inte så bra i dag som den var 1994).

Skärmavbild 2014-10-12 kl. 13.41.15

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *