Barnet har ett kön

Det verkar vara 100 procent säkert att detta barn är ett så kallat pojkbarn. Det fick vi veta för ett par veckor sedan.

Jag trodde inte att det var biologiskt möjligt (ja, det faller på sin egen orimlighet inser jag) att jag skulle kunna få något annat än en flicka, så det blev ju intressant att förhålla sig till.

Vet inte riktigt vad jag ska göra med en pojke då all form av sport är raderad ur min hjärna från födseln. Man kan ju hoppas att det blir en litterär musiker som besitter någon form av kontemporär modekontext, så vi i alla fall kan prata om något. Gillar han Gossip girl (och fascineras av den komplexe Chuck Bass snarare än den alldagliga Nate Archibald), är det ett plus.

Men jag inser ju själv att han lär börja med någon bandy eller korgboll eller vad det nu kan heta och klä sig i själlösa t-shirts och ha alldeles för stora gymnastikskor. I värsta fall bär han keps med böjd skärm, som mina högstadiefiender på vischan i Skåne envisades med.

Eller så blir han en sådan som skjuter savanndjur i Afrika, precis som Ernest Hemingway, eftersom jag löper risk att klä honom i något liknande som Ernest mamma gjorde när Ernest var barn. (Tips – perfekta dagiskläder).

Ni ser – jag använder mode som förträngningsmekanism.

Mål för veckan: bli vuxen och läsa på om seriösa saker man bör fokusera på när man ska få ett barn.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *