Skrävlare

Försöker alltid leva mitt liv på detta sätt:

– Inte döma folk.

– Inte förakta någon.

– Inte störa mig på folk.

Man vet ju inte vad andra människor går runt och kämpar med och så länge man själv är en vanlig patetisk människa, kan man ju lika gärna fokusera på att bli en vettigare person än att lägga sig i andras liv.

MEN.

Jag satt och åt middag på en uteservering tidigare i kväll och på bordet bredvid satt en kille som skrävlade. Det tog tio sekunder innan jag rasade inombords.

Han pratade svengelska på en ljudnivå där socialstyrelsen hade rekommenderat sådana där festivalhörselkåpor om spädbarn varit i närheten. Jag kunde inte höra mina egna tankar.

Han skröt om alla investerare som han var i kontakt med och pengar som drogs in hit och dit.

Han höll en monolog i en halvtimme och hans sällskap satt helt tysta och storögda och hann inte ens inflika något.

Han mådde så gott av sig själv och riktigt njöt av att höra sin egen gallskrikande röst. Det var nästan erotiskt för honom.

Var en sekund från att gå fram och täppa till hans säljartrut med en taco och bara: ”GÅ, du är utvisad härifrån nu!” Typ jaga honom ut på gatan så som vallhundar gör när de ska flytta en skock får.

Men jag knöt näven i fickan som vanligt och hoppades att han skulle få en vattenläcka i sitt topprenoverade gästbadrum.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *