Gråter ut i bloggen

Nu är jag inne på sista veckan av vansinnet. På lördag är det äntligen Melodifestivalens final i Globen.

Jag blir så skör av att jobba omänskligt mycket, snitta några timmars sömn per natt, tappa aptiten och ständigt ha människor omkring mig. Mitt normaltillstånd är liksom att sitta tyst i en soffa med avstängd ringsignal och titta framför mig några timmar i sträck. Nu har man tjoat och tjimmat med trettiotusen människor, fem veckor i rad.

Två veckor till och jag hade sett ut så här.

Jag har kanske aldrig känt mig så ointelligent som nu. Brukar vara kvicktänkt, men tröttheten gör att jag inte ens förstår ironi. Otroligt tragiskt för alla inblandade.

Jag går åker runt Sverige och är en blond människa med glättigt leende som inte förstår ett enda skämt och som på frågan ”vad står du egentligen och funderar över nu, Malin?” svarar ”att det minsann blåser ganska kallt här i Malmö”.

Hur kan jag ha blivit en person som på allvar pratar om vädret?

*gråter av självförakt*

Jaja, dagens bästa: Skulle möta upp Zandra i en klädbutik efter ett möte på redaktionen. Stod i ett provrum och plötsligt ligger det en människa i bomberjacka på mage under skynket och skriker hej. Det är min vän Zandra det.