I går mötte jag upp den mörkhåriga i vår duo ”Malin & Zandra” (ett eklektiskt dansband med inslag av etnotrummor och visselpipa).
Vi ska ju egentligen ses på middag en kväll i veckan, men på grund av Melodifestivalen blir det allt för sällan just nu. Då ställs den här typen av frågor, trots att vi sågs förra veckan:
”Herregud Zandra, vad du har fått starka armar! Men vilken gullig frisyr! Brukar du ha den i vardagen nu för tiden?”
Vi åt dumplings, vårrullar, pilgrimsmusslor, sjögrässallad, friterad sushi, edamamerbönor och drack vin. Sedan gick till Indigo och jag råkade ta en öl och blev offentligt hånad.
Sjuk grej: en ensam kille stod i baren och sökte kontakt. Så fort vi skrattade åt något som vi pratade om, brast han också ut i gapskratt. Vem orkar ens göra sånt? Så ska man få dåligt samvete för att man inte erbjuder en plats vid bordet till en okänd människa. Nä nä nä. Gå hem och chatta på internet (tips).
Konstig grej: strax innan middagen gick jag och köpte en knytblus! Alltså, jag kunde ju lika gärna ha köpt en trehjuling för det passar min ålder lika bra. Kommer aldrig att orka med mig själv.