Den här årslistan

Fem händelser som varit bra det här året?

– Att i augusti åka till vår spanska by och möta upp familjen, sola, bada, åka båt, gå på byfest och dansa till spanska hits med mina systrar och äta sjuka mängder skaldjur.

– Att jobba/prata/hänga/dricka vin/äta middagar/mejla med Zandra.

– Att mitt under allt jobb i höstas få åka till Barcelona en helg med Niklas och äta urgott, dricka skumpa, hänga på stranden i höststorm och bo på ett underbart hotell.

– Åka till New York med min syrra Anna i början av sommaren. Fem fullständigt magiska dagar.

– Att ha lägerskola i Göteborg under ”Idol” med Zandra.

– Att få ett nytt, väldigt spännande jobb på Expressen.

(Oj, det blev sex händelser nu).

Fem händelser som varit sämst det här året?

– Att sluta på mitt jobb på Aftonbladet.

– Att jobba varje tisdag till fredag kväll hela året (och förra hösten) vilket har gjort att jag knappt har hunnit umgås med några vänner.

– Alla dagar med stressymptom.

– Men gud, orka gnälla på fler grejer kan jag tänka här. Det har väl varit en massa lågvattenmärken men det är inget jag sitter och analyserar nu. Man går vidare med livet och allt det där. Allt som allt var det ju ett rätt roligt år.

Vad har du lärt dig i år?

– Att världen inte går under om man inte kollar sin mejl varannan sekund.

– Att inte äta rå vitlök i någon som helst form. Orka vara en 15-årig kille som ”trippar” på vitlökssås till kebaben.

Blev året som du har tänkt dig?

Nej, men det blir det väl aldrig. Trodde aldrig att jag skulle säga upp mig, men är stolt över att jag vågar prova något nytt.

Vilka kläder har du använt mest?

Svarta skinntajts.

Ångrar du något?

Jag tror inte på att ångra något. Man gör så gott man kan och i bland blir det fel val man gör, men det lär man väl sig också något på.

Vad har du mest lyssnat på för musik?

The Vaccines, Ulf Lundell, Veronica Maggio, Florence and the machine, Tom Petty, Bruce Springsteen, Fleetwood Mac.

Årets tre roligaste fester?

Fatta hur lite socialt liv jag har haft och hur mycket jag har jobbat när jag helt spontant tänker: Melodifestivalefterfesten, ”Let’s dance”-finalfesten och ”Idol”-finalfesten. Haha, nej. Jag hade en trevlig födelsedagsmiddag i april med många vänner, mina syrror hade trevliga födelsedagsfester och sen minns jag en rolig Eurovisionfest hos Kris i våras.

Vad har du tittat på? (film, tv, serier..)

Homeland, Pan Am, West wing, ja ”Idol” då (men det har jag sett från studion), Downton Abbey, 24 ännu en gång, Gossip girl och tusen andra serier.

Vilka människor har du hängt mest med år?

Zandra, mina systrar Anna och Mia, folk på jobbet, Niklas, vänner och bekanta man träffar ute .

Vilka nya personer har du lärt känna i år?

Många, man träffar ju folk i jobbet hela tiden och flera av dem blir ju till slut kompisar.

Vad är det vackraste du fått i år?

När mina chefer gav mig tv-intervjun med Robert Pattinson för det vet att jag är ”vampyrbesatt”.

Årets bästa sms?

Det blir ju alltid taget ur kontext och sällan roligt för någon annan, men jag gillar min och Zandras sms-konversation om när jag började jobba med Aftonbladets hårdrockssatsning i våras. Jag var skeptisk då jag inte kan någonting om just den genren och Zandra muntrade upp mig med detta: ”Åh! Men det är väl härligt? Nu kan du börja leva ut din stil till fullo och vi kan gå på Anchor och måla svart nagellack på varann. Typ starta ngt band och ha platåkängor varje dag!!”

Hur många har du varit kär i?

En.

Vad är det bästa du har läst?

I år är det nog Knausgård. Sedan läser jag om Hamilton-böckerna igen. Senast jag läste dem var i högstadiet tror jag. Fortfarande roliga.

Genom eld i Nordkorea

Man kan säga mycket om Kim Jong-Un – Den store efterträdaren i Nordkorea – men det mest intressanta är varken hans mätta uppsyn, hans oklara födelsedatum eller hans ”Ond person som jobbar som mellanchef i Dödsstjärnan i Star Wars”-outfits.

Det mest iögonfallande är ju faktiskt att han verkar ha hängt lite för mycket på Stockholmshipsterbaren Kåken och valt att klippa sig likadant som Oskar Linnros.

Ligger Kim Jong-Un och bränner boulevarderna fram i Pyongyang (som tydligen saknar annan trafik) med ”Genom eld” på högsta volym i bilen?

Eller är det så obehagligt att Oskar Linnros från början har klippt sig och skapat ett svenskt hårmode efter den legendariska nordkoreanska frisyrpropagandafilmen ”Let’s trim our hair in accordance with the socialist lifestyle”?

”Tror det här kan vara början på nått stort”.

Ensam kvinna i bar

Efter det här blogginlägget inför min avskedsöl på Aftonbladet, valde Magnus att livetwittra om kvällen på det här sättet.

(Läs underifrån i den första bilden).

Haha, så roligt. Som att han var någon berättarröst som bara körde en voice over på den sorgligaste kvällen i mitt liv. Jag bara sitter där och väntar på kollegor som aldrig kommer, men vägrar ge upp – timme efter timme med hoppfull blick.

(I själva verket kom så många så man blev tårögd och lycklig ända in i själen. Så himla mysig kväll med några av de roligaste och smartaste människorna jag någonsin har träffat).

(Nej, jag ljuger inte för att ingen ska tycka synd om mig, haha!)

Årets julklapp till killen som har allt?

Jag vet inte vad jag ska köpa till min kille i julklapp. Surfar maniskt genom nätet efter saker, upplevelser, tv-shopsprylar, ja allt.

I dag fick jag nog och upptäckte en lysande present i Groupons gedigna utbud av lågprisgåvor.

Han kan ju få bli modell för en dag!

Fatta att skicka en 34-årig skäggig man till en fotostudio helt själv och bara ”god jul”.

Sedan ska någon uppgiven make up-artist kleta på honom lite ”primer” och någon underlagskräm. Därefter är det en frisör som ansar skägget, stylar håret med gelé och kör några varv med en plattång.

Stylisten kikar in med en sådan här skön Peter André-outfit som han tvingas ta på sig. Inklusive solglasögon, som han instrueras att skjuta fram på nästippen så ögonen ändå syns på bilderna.

Därefter får han gå in i ett rum, sätta sig i en sensuell pose i någon fåtölj, så kommer en Ed Hardy-klädd fotograf in och ber honom ”äta upp kameran med blicken”, samtidigt som han sätter i gång Carola-fläkten.

Sen ramar jag in resultatet och sätter upp i vardagsrummet.

Hela denna upplevelse (livstrauma) för bara 49 kronor!

Kom i håg att jag är från landsorten

Förra lördagen tittade jag lite på ”Idol”-finalen på TV4 Play.

Det är då jag upptäcker det.

Pär Lernström inleder med att säga att juryn är på plats, publiken är på plats och även pressuppbådet är på plats. Då går kamera 5 (eller vad den nu kan heta) i gång rakt på oss journalister. Jag minns att jag tittade på kameran, såg att den lyste rött och noterade att det var konstigt att de verkade filma oss (man hör knappt något av vad Pär säger när man sitter mitt bland jublande barn och applåderande föräldrar).

Resultatet: en blond mupp (jag) som stirrar ointelligent in i en kamera på bästa sändningstid samtidigt som hon fluffar håret. Resten av kollegorna fortsätter givetvis lite nonchalant att jobba som vanligt.

Orkar inte vara den där bondflickan från Skåne som ständigt är ovärdig. Alltid detta självhat.

Om ingen kommer

I morgon ska jag ha en avskedsöl för mina kollegor jag lämnar kvar på Aftonbladet.

Det är förknippat med viss ångest.

Till att börja med var det ett litet jäkla gissel att välja ställe dit man ska dirigera folk en måndagskväll.

Det vanliga stället när någon Aftonbladare slutar är ölhallen och husmanskoststället Pelikan.

En gång i tiden sa Zandra: ”Ska vi ses på Pelikan i kväll?” och jag svarade: ”Va?? Vad är det ens för ställe? Det är väl bara dit folk går för att ta en gravöl för att någon ska tackas av? Jag vägrar!”.

Jag funderade väldigt länge, för jag kunde ju inte välja Pelikan, då jag visste att jag skulle häcklas för det.

Vad det blev? Pelikan, så klart. Orka stå och trängas på Riche eller väja för fyllgubbar på Kvarnen liksom.

Nu tillbaka till ångesten att skicka ut något alla-mejl för någon vecka sedan och bjuda in hela jobbet till Pelikan.

Min kollega Niklas Strömberg lade på sin härligt nonchalanta uppsyn, tittade på mig och sa: ”En gång var det en vikarie som ordnade avskedsöl. Ingen kom”. Sedan fortsatte han hamra på sitt tangentbord som att det han just sa inte betydde något.

Det var då jag bröt ihop.

Fatta hur fruktansvärt det där är! Sitta hoppfullt och vänta, lite finklädd, på att kollegorna ska komma och skåla och småprata ett tag.

SÅ KOMMER INGEN!

Börjar gråta bara av tanken. Nu har jag sagt tio gånger till Zandra: ”Lova att du kommer, lova att du kommer, lova att du kommer”.

Zandra: ”Jag kan skicka ett påminnelsemejl i morgon om du vill. Typ: Minns du Malin Collin – blond tjej, rätt rolig och glad – äh, det gör du säkert inte men kom gärna och ta en öl med henne i kväll”.

Och jag fortsätter ångestgråta.

En rolig radiotimme

I går var jag och en av Sveriges roligaste journalister Mattias Sandberg nöjespanelen i Cissi Wallins program på Radio 1.

Vi sammanfattade nöjesåret 2011 med fokus på sönderfall, avsked och själlöshet. Mycket roligt. Bland annat jämförde vi Ghadaffi med Whitney Houston och pratade om när Måns Zelmerlöw tvingades bort från sitt coola bord på en nattklubb i Göteborg till förmån för Kanye West.

Här kan man lyssna på det.

Nästa fredag är jag tillbaka i radion och blickar framåt och ser vad som kommer att hända 2012.

Julfester hela veckan

I går var det Aftonbladet-julfest.

Jag åkte dit, lämnade in min dator, telefon, passerkort och femtontusen sladdar. När min mejl slocknade blev det plötsligt tydligt att den här tiden är förbi.

Åt kanelbullar med min (nu före detta) redaktion och Zandra snorgrät. Jag med.

Sedan slevade jag i mig några räkcocktails med kollegorna och hamnade på Grand central efter festen var slut på Aftonbladet.

Gick hem arbetslös i regnet, fast på ett bra sätt.

I kväll är det ännu en julfest, hos min andra snart före detta arbetsgivare – Mediakompetens.

Ska dit med Zandra och Webbtv-Kris. Han hamnade av en slump ensam med statsministern i måndags kväll och ”småpratade”. Det kommer jag väl får höra till leda i kväll.

Har bara en tomteröd klänning och den hade jag i går ”för att skapa stämning”. Herregud, att ändå vara den som tar på sig rött för att det är julfest!? Tar väl den i kväll också?

Nyord

Funderar på att börja kalla ”en drink” för ”en dricka”.

Då kommer man i från känslan av 2001; J-Lo-örhängen, ”Sex and the city”-referenser, guldskärp matchat med Hermès-toppar (kopior) och taxklackar på stan.

”Hinner du ses på en dricka i veckan?”

Ja, det funkar väl?

Julstämning i Gamla stan

Min minsta syster Mia ringde just från Gamla stan där hon bor. Hon hade i sin ensamhet försökt skapa julstämning genom att baka pepparkakor.

”Jag fick kavla ut degen med en spritflaska för jag hade ingen kavel. Det blev en pytteliten bränd dinosaur, en häst med man och en isbjörn. Jag blandade kristyr och skulle spritsa ‘god jul’ men jag slant så nu står det ‘god zul’ i stället”, berättar hon.

Och så föll äntligen julstämningen över gränderna i Gamla stan och Mia sitter där och tindrar bakom köksfönstret på Österlånggatan och njuter av sitt julbak.

Här dansar Mia på en byfest i vår spanska byhåla. Inte så mycket julstämning på det, men det kändes som ett övergrepp att photoshopa på en tomteluva på bilden liksom.