Giro D’Italia live i Rom

Just nu kollar vi på sista etappen av Giro d’Italia live här i Rom. Vi har en perfekt plats (när en brant backe just tar slut och går över till sväng – detta enligt min kille som är proffs) precis utanför hotellet. Niklas står med sin kamera med objektiv lika långt som min arm och fotar närbilder på alla världscyklister medan jag applåderar och skriker lite uppmuntrande ord på olika språk och agerar sidekick. Just nu är sidekicken på hotellet för kisspaus och karthämtning. Innan gick sidekicken i värmen och köpte en burgare till fotografen. Just det: inte en droppe regn sedan vi kom trots att det utlovades ”heavy showers” sedan i fredags kväll. *har bränt vänstra axeln*

Foton på mig i Rom

Igår hamnade vi på en mysig gata nära hotellet – Via Flavia – där det låg flera restauranger. Vi valde en och tog in pasta och rödvin. Sedan gick vi en promenad och nedan kan ni ser undertecknad framför Fontana di Trevi. Idag har har vi gått runt en himla massa genom den gamla stan och strosat förbi bland annat Pantheon. Jag tog en Fettucine Bolognese till lunch på en uteservering. Supervarmt och än så länge inget regn – snarare ordentligt soligt.

malin.JPGniklas.JPGmalinfontana.JPGpantheon.JPGpasta.JPG

Roms gulligaste och lyxigaste hotell som jag råkar bo på i helgen

Här kommer ett gäng foton på hotellrummet. Tyvärr funkar inte min kamera (eller möjligen jag som fotograf) så bra med mörker så färgerna är lite missvisande. Sammanfattningsvis kan man säga att rummet är helt fantastiskt. Helt nyrenoverat i ett litet hus uppe på ett annat hus i ett fjortonhundratalspalats. Hotellet har sex rum i olika design. Vi fick det här som drar åt oliv och bryts av med svart. Ursnyggt. Badrummet är en liten uppelvelse i sig med tvålar och shampoon från något märke i Milano. Lägg till gratis internet, gratis minibar, nespessomaskin med massor av olika kaffeshots och en mini-walk-in-closet. De stora krukorna med färska örter och den lilla häcken av blommande jasmin gör ju inte den gulliga terrassen sämre heller. Det saknas reception varpå ägarna mötte oss här när vi kom igår och berättade en massa saker och stod och tjabbade på italienskt vis. Mysigt värre.

rum2.JPGrum3.JPGrum5.JPGrum6.JPG

Morgon i Rom

Idag har temperaturen droppat några grader i Rom vilket bara är skönt då värmen var lite för bra för det goda igår. Vi har ätit frukost på den charmiga terrassen och nu ska vi gå över gatan och titta på kyrkan Santa Maria della Vittoria. Sedan blir det nog lite Campo di Fiore-häng och en promenad till Trastevere. Återkommer senare.

En glass vid Fontana di Trevi och Carbonara på en liten bakgata i sommarvärme

Nu tillbaka på hotellet med en viss matöverdos. Var så satans hungrig där vid halv elva då jag satt och skulle beställa och var en hundradels sekund från att slå till på både primi piatti och segundi piatti. Först pasta och sedan en grillad svärdfisk typ. I sista sekund ändrade jag mig och tog en carbonara (det gör jag ju alltid – varje restaurang har sitt sätt att göra den). Carbonaran var utsökt och perfekt, vinet var urgott men portionen var obarmhärtigt stor. Tackade påven och lite sånt folk för att jag bara tog en rätt.

Sedan råkade jag som ett mirakel gå förbi San Crispini – en av Roms mest kända gelaterior som är världskänd för sin ingefära- och kanelglass så jag slog till på en liten kula. Sedan gick vi lite vilse och var tvungna att gå uppför hela spanska trappan i den superheta kvällsvärmen. Där satt halva Roms ungdomar och drack enlitersöl och spelade gitarr. Som Spanien på många sätt plus välkänd trappa.

Nu: skratta åt dubbad tv och sova. Imorgon klockan nio: frukost på den jasmininramade terrassen.

Nu är jag på hotellet i Rom

Nu är jag på plats i Rom. Fantastiskt hotell – eller snarare exklusivt guesthouse som ligger helt pittoreskt i en patio mittemot Änglar och demoner-kyrkan. Nu ska vi efter lite uppfräschning (ursäkta men hur många hundra meter är Terministationen? Och hur jobbigt var det att släpa väskan där?) ge oss iväg och få oss det där omtalade vinet och pastan.

Nu gott folk är det jag som drar till Rom

Nu borde respeppen vara på topp men min kille pajade stämningen lite med att kolla på koncentrationslägerscenen i Band of Brothers. Förutom det så känns det urbra att jag drar till Rom om en kvart (nåja, Arlanda först). Tyvärr verkar det som vi lämnar sommarvädret i Stockholm och ger oss iväg mot 26-gradigt ösregn och 100 % luftfuktighet. Men vad gör det när man tänker att jag ikväll kommer att sitta på en urmysig liten romersk restaurang och dricka vin och äta en nätt fyrarätters. Eftersom vi har wifi på hotellrummet ska jag se till att blogga lite från den italienska huvudstaden också. Med bilder! (Tror jag i alla fall – beror på hur tjock/ful jag blir på dem).

rome.jpg

När man språknördar sig som allra mest runt midnatt

Jag älskar språk så till den milda grad att jag intresserar mig för grammatik. Gärna utdöd sådan. Jag gillar exempelvis att gräva ner mig i artonhundratalsstavningar (innan stavningsreformen 1906). Sedan är jag urförtjust i den grammatikform som på svenska heter konjunktiv. I svenskan existerar den i princip inte längre – endast ”vore” används mycket. Emellanåt hör man väl något ”jag ska banne mig” eller ”det vete katten” men annars är stackars konjunktiven utdöd.

I franskan och spanskan är dock konjunktiv högst levande och ett helvete för oss stackars svenskar som ska försöka få en för oss utdöd verbform att komma naturligt. Jag vet inte hur mycket jag har pluggat in att det heter Il vaut mieux que je fasse la cuisine istället för Il vaut mieux que je fais la cuisine som en vanlig svensk skulle sagt. Men jag inser efter lite egenforskning att det hade varit mer pedagoiskt att först få den utdöda svenska konjunktivformen förklarad för sig innan man gav sig på franskan eller spanskan i skolan. Hör ni det gymnasielärare?

Vad jag egentligen vill säga är att jag roas av språk på ett synnerligen teoretiskt plan. Jag har alltid trott att mitt språkintresse kom från en längtan att kunna kommunicera med människor lite överallt i världen. Men tydligen var det professor i språkhistoria jag skulle ha blivit.

bechan.jpg

La Bescherelle är ens bibel när man läser på universitet i Frankrike. Jag och min bästis Paula brukade kalla den för Beschan och bar den ständigt i våra handväskor. EDIT: Recordbags – vi använde ej handväskor på den tiden.