Min syrra direktöversätter i tunnelbanan

Min syrra Mia höll under hela dagen på att direktöversätta tunnelbanestationerna till engelska. Inspirationen fick hon väl av det inspelade turistmeddelandet på engelska som kommer innan Gamla stan och T-centralen nu på sommaren. Här är några exempel:

  • Cute march square
  • Old man meadow
  • Shout stone
  • Tender village centre
  • Pine tree pub
  • Wife meadow
  • Peace home’s square

Sedan var det ett flertal till som jag inte kommer ihåg. Fattar ni vilka stationer hon har översatt?

Sommarstockholm

Vilken härlig dag! Jag har hängt med min syrra Mia hela dagen. I morse möttes vi vid Stureplan och gick och käkade frukost på Zink grill. Det var precis lika franskt som alla har sagt. Vi satte oss på uteserveringen och där var det vackert dukat med stora servetter som såg ut som vit-röda diskhanddukar. Sedan beställde vi godsaker till ganska rimliga priser och njöt av att sitta och sippa på kaffet och spana på folk på Biblioteksgatan. När vi kände oss klara gick vi på shoppingtur runt hela stan. Jag köpte en röd bögslunga på Monki och ett underklädesset på Twilfit. Älskar rea. Sedan stack vi hem till mig och drack vatten och sedan upp till Götgatsbacken där jag bytte ett plagg på Gina Tricot. Sedan tog vi en himmelsk sushi på Samba sushi. Helt fantastiskt litet konstverk! Därefter promenerade jag hem och köpte läsk och en hårborste på vägen. Nu ska jag börja packa eftersom jag åker till Spanien tidigt i morgon bitti.

Lite otur med semestern – måste bo i ett risfält några dagar

Okej – otur med spanska by-semestern so far. Först bestämmer vår bästa kompis i byn att dra till Indien just när vi är där (no more båtluncher på Ebrodeltat). Sedan får man ett mail i morse att det har blivit en vattenläcka i vår lägenhet – eller de på våningen över har fått en läcka som droppar ner i vår lägenhet vilket gör att rörmokarna måste jobba där åtminstone till början på nästa vecka. Då får vi istället låna ett hus av våra vänner. Det ligger mitt ute på Ebrodeltat, mitt bland alla risfält och på tomten rinner den pampiga Ebrofloden förbi. Det är ett helt nytt hus men det är byggt enligt den urgamla traditionens deltahus. Som tur är finns det luftkonditionering. Det trista är att det är flera kilometer till byn och ligger mitt i ingenstans. Det betyder att jag måste köra när vi ska ut och sånt (normalt knallar vi de korta avstånden i byn). Trist att gå ut och festa på vatten och cola och agera chaufför mitt i natten. Vi får hoppas att vattenläckan är snabbfixad så vi kan vara i byn resten av semestern.

Såhär ser huset ut utifrån. Pool finns. Och Jetski som man kan köra på floden.


Här ser man lite av två av sovrummen


Såhär ser det ut om man står på loftet där ytterligare ett sovrum finns och tittar ner på köket och vardagsrummet.


Mittemot huset finns en uteplats med långbord där man kan grilla och sånt.

Tack Sanna för stöld av foton!

Amerikansk alienation

Jag har länge varit förtjust i Edward Hopper och hans alster. Han var målare och grafiker och skildrade ensamhet, övergivenhet och alienation i någon slags America Noir-stämning. Han är känd för sitt ljus (vilket är helt fantastiskt – se här på hans verk ”Sun in an empty room”). Den översta bilden (”Nighthawks”) känner ni säkert igen. Den är så tjusig tycker jag – hur vi får stå och smygtitta in på en kvällöppen diner där några övergivna människor sitter. Har vackra kvinnan i rött en relation med mannen bredvid? Jag brukar tänka det. Nästa bild heter ”New York Movie” och är också himla snygg. En kvinna som arbetar på biografen står vid sidan om och iakttar besökarna medan vi iakttar hennes ensamhet. Vackert. Den sista bilden heter ”Automat”. Den är väl ganska ledsam? En kvinna som sitter alldeles ensam och dricker en kopp kaffe. Hon ser ledsen ut. Eller väntar hon bara på någon?
Här kan ni kika på fler bilder av Edward Hopper och till och med beställa en poster om ni blir sugna.



Ångest

Jag blir så trött. Så fort jag ska göra ett miljöombyte – bra som dåligt – så blir jag så ångestladdad. De senaste tre dagarna har jag gått omkring med en krypande känsla i kroppen, som att det kliar inuti. Hjärtat har slagit snabbt och jag har haft ett konstant tryck över bröstet. Minsta grej får mig ur balans. Usch, det är så trist att känna såhär. På fredag, tidigt på morgonen flyger jag till Spanien. Det ska ju bli urkul men jag kan inte överhuvudtaget framkalla den känslan just nu. Det känns som att jag ska bestiga ett berg eller någon annan trött metafor. Såhär var jag aldrig när jag var yngre. Då bara reste jag och ryckte på axlarna och lät allt ordna sig som blev liksom. Nu fasar jag för de trånga utrymmena på planet ner. Jag flyger själv – ingen som kan tala lugnande till mig eller bara hålla min hand. Jag är inte flygrädd i den bemärkelsen att jag är rädd för att störta eller liknande – jag har bara så extremt svårt för trånga utrymmen som man inte kan lämna. Så fort jag ska någonstans nu för tiden så vill jag bara stanna kvar där jag är. Jag vet att jag om tre veckor kommer tycka att det är lika jobbigt att åka tillbaka till Stockholm. Inte för att jag gillar det ena mer än det andra – bara för att jag måste byta miljö. Jag sätts ur balans helt enkelt. Hatar’t!