Vilken skitdag

Jag är trött efter en påfrestande eftermiddag. Jag har ont i magen. Vill bara krypa ner i soffan under en filt. Men idag ska det tydligen spinnas ännu en gång. Klockan sju. Måste förbereda middag innan. Det blir ett tajt schema annars eftersom det krävs en tvagning efter träning och middag måste intagas innan Lost börjar. Nu har jag hållt mig ifrån att ladda hem avsnitten innan och ska njuta av det första klockan nio.

Vilken skitdag.

Ingen musik i mitt huvud idag

De flesta dagar fylls av ett soundtrack för mig. Detta har inget att göra med att jag under dagen lyssnar på några speciella låtar. Min hjärna fungerar nämligen så. Det kan vara en schizofren avart som istället för röster i hjärnan ersätts av musik. Det börjar när jag vaknar och håller på så hela dagen. Vissa dagar är musiken sorglig och deppig och andra dagar är det närmast en powerpopssymfoni i min påvra skalle.

Idag är en konstig dag. Jag hör inte en enda melodi. Inget gitarriff. Inte ens en takt. Det är helt tyst. Idag är dagen jag inte har något soundtrack överhuvudtaget och det känns läskigt.

Föreningsfreaks

Puh. Har varit på spinningpass. Jag avskyr verkligen att träna men jag måste. N följde med och det var tur för annars hade jag aldrig kommit iväg. Vi svettades och hade andnöd under ett pass och nu är vi hemma. Dags att stoppa något i magen. Duktig som jag är har jag dock redan förberett middagen innan vi stack till träningen.

Varför finns det alltid en eller två föreningsfreak på alla Friskis & Svettispass? Föreningsfreaks är sådana personer som i vuxen ålder saknar vänner och engagerar sig därmed i alla föreningar de kan då de inte kan blir elimineras från denna grupptillhörighet. Oftast finner man dem i bostadsrättsföreningar där de tar varenda sekund på dödligt allvar. Annars går de att finna på i princip vilken typ av förening som helst – idrottsföreningar (Friskis & Svettis företrädesvis), kyrkan, obskyra studentföreningar (här talar jag verkligen av erfarenhet). De känns igen på sin stil – hos män ser man ofta en kal hjässa i kombination av enorma stålbågade glasögon och tråkig klädstil, deras tafatta men korrekta sätt, deras brist på social kompetens och deras vilja att verkligen vara en i gänget.

På Friskis & Svettis finns det alltid längst fram där de drar skämt med instruktören, de hjälper gärna till och leker ”extra-instruktör” och de svarar alltid ett högljutt ”JA!” när instruktören i slutet av passet frågar om man orkar kämpa lite till.

De irriterar mig. Jag vet att jag borde tänka att det kanske är kul för dem att säga till folk (läs cykel-niklas) hur spinningcykelsadeln ska sitta, att få vara med i gänget och att komma med klämkäcka kommentarer. Men jag står inte ut. Jag ger dem ett mörkt ögonkast, fortsätter trampa och går sedan hem och skriver ett blogginlägg om hur mycket de irriterar mig.

Det gick inte

Trängseln på bokrean var enorm. Jag stod med nio olika kokböcker i famnen inträngd i en ett hörn bland deckare och kom inte ut. Kvinnor med tjugo inbundna böcker staplandes på varandra så bara ögonen syntes vilka hade något elakt i blicken knuffade mig runt och till slut var jag fyrtiotvå sekunder från ett regelrätt psykbryt så jag fick helt enkelt ge upp drömmen om en ny bok till billig penning. Drog till Ica istället och tröstshoppade kiwi och 800 gram fisk.

Jake – min Hollywoodpojkvän

Jake Flashes His Killer Smile | Jake GyllenhaalJake Gyllenhaal är min favoritkille i Hollywood. Jag tror att min kille tycker det är okej enbart baserat på att Jake umgås med Lance Armstrong och cyklar mycket (min kille är då cykelbesatt). Jag vet inte riktigt hur han resonemang fungerar. Tänker min kille att om jag lämnar honom för Jake så skulle det ändå vara lugnt eftersom jag då automatiskt skulle börja umgås med Lance? Men min kille gillar Jake Gyllenhaals syrra Maggie så i värsta fall kan ju de bli ihop så kan vi umgås allihop: jag, Jake, Maggie, min kille (som då är ex-kille), Lance Armstrong och käka middag ihop, snacka skit och cykla. Vilket gäng! Och vilket lyckligt slut!

Bild från people.com

Bokproblem

Jag undrar om bokrean sätter igång vid midnatt även i den lilla bokaffären i Ringen här på Skanstull? Känner mig töntig om jag håller mig vaken och går ner och sedan visar det sig att inget är öppet. Men jag vill så gärna fynda en bok eller två.

När man bli bortskämd

Jag har en känsla av att jag ibland lagar alltför raffinerad mat då jag just erhöll ett sms från N där fem tips på vad vi skulle kunna äta till middag alla var klassisk husmanskost. Kan han ha tröttnat på mina fondbaserade grytor? Mina chili -och kokosdoftande röror? Eller var han bara sugen på tråkigt mat?

Det påminner mig om min barndom. Min mamma är en fenomenal tårtbagare. Eller allt hon bakar är gudomligt, men det är just tårtorna som är hennes starkaste punkt. Varje födelsedag fick vi rena konstverken till tårtor, i alla regnbågens färger, på höjden och bredden och med otroliga dekorationer. Mamma får även ibland tårtbeställningar från andra som kanske ska fira en stundent eller fyller jämt. Ett år när min födelsedag stundade undrade mamma som vanligt vilken slags tårta jag ville ha. Jag svarade tydligen: ” Jag vill ha en vanlig tårta, en sån som alla andra har”. Så mycket för den kreativiteten.

Kharma strikes back.

Jag rekommenderar några av mina gamla dejter

Jag har länge funderat på att ta den amerikanska sajten GreatBoyfriends.com till Sverige och utveckla den på den svenska marknaden. Idén till detta kom efter att jag hade dejtat ett antal killar vilka alla var supertrevliga, roliga, snygga och smarta men avsaknad av gnista gjorde att jag inte fann någon anledning att fortsätta träffa någon utav dem. Då tänkte jag att jag verkligen skulle kunna rekommendera dessa killar till någon annan tjej då alla verkade vara vettiga och perfekta pojkvänsmaterial. Frågan var då hur denna rekommendation skulle gå till. En sajt vore ju den ultimata lösningen. Jag är inte en tjej som uppskattar tjejer som hugger varandra i ryggen utan hyser en övertygad tro till att tjejer som håller ihop kommer längre. Detta är ju det ultimata sättet att hjälpa varandra. Tänk att slippa ta reda på om en kille är ett psyko eller normal – någon annan har redan fixat den biten så du kan utgå från att killen är vettig. Jag skulle lätt lägga upp ett antal gamla dejter, några killkompisar och kanske till och med ett och annat ex. Vad tycker ni? Vore det inte skönt att slippa köpa grisen i säcken för en gång skull? Dessutom skulle man kunna ha en sida där man kunde varna om elaka och onda killar. Jag vet dock inte hur man tar sig runt stämningsansökan gällande det sistnämda.